Du kunde ha hållit på Göteborgs IF

Du kunde ha hållit på Göteborgs IF

Historia Idrottshistorien är full av "vad-hade-hänt-om"-scenarion, och även om de flesta kanske handlar om bollar som kunde studsat annorlunda eller domare som kunde fattat bättre beslut, så är det kanske mest betydelsefulla för IFK Göteborgs del en historia som utspelade sig under 1910. Denna episod, som kunde ha stakat ut föreningens framtid på en helt annan väg, är en viktig del av IFK Göteborgs historia, även om den idag är mindre känd bland supportrar och historieintresserade.

Jens Hallberg

2024-05-02 19:35

Det hela började med ett möte på Restaurant Phoenix, beläget på Östra Hamngatan 30 (som idag huserar Bastard Burgers), den 4 mars 1910. Vid detta möte presenterades den första tanken på ett närmare samarbete mellan IFK och Göteborgs IF. Initiativet kom från några framstående personer inom Göteborgs IF och möttes med intresse från IFK Göteborgs sida. Gösta Dalman, Carl Johan Hedberg och Herbert Johansson utsågs för att utforska möjligheterna för en sammanslagning, vilket noterades i mötesprotokollet.

För att förstå varför IFK Göteborg under 1910 seriöst övervägde att slå sig samman med Göteborgs Idrottsförbund (GIF), måste vi blicka tillbaka till klubbens tidiga år. Sedan starten 1904 kämpade IFK inte bara med ekonomiska utmaningar men även med den svåra arenafrågan. Klubben hade ingen egen idrottsplats, utan istället förlitade man sig på Karlsrofältet för träningar, en allmän plats som var både överbelastad och osäker, vilket skapade en påtaglig huvudvärk för den unga föreningen.

Situationen fick en tillfällig lösning 1908 när IFK Göteborg och Göteborgs IF, som ägde Idrottsplatsen (som låg på samma plats som dagens Gamla Ullevi), nådde en överenskommelse som tillät Kamraterna att använda anläggningen vissa dagar i veckan. Denna ordning var dock långt ifrån idealisk och inte hållbar på lång sikt. 1909 genomgick GIF en betydande förändring när Riksidrottsförbundet förbjöd användningen av ordet "förbund" i idrottsföreningars namn. Denna regel tvingade GIF att välja mellan att fortsätta vara ett "förbund" utan någon idrottsverksamhet med fokus på anläggningar och fastigheter, eller omformas till en idrottsförening. De valde det förra och lade ned sitt fotbollslag, vilket lämnade dem med en stor idrottsplats men utan egna aktiva idrottslag.

När förhandlingarna om en sammanslagning började under 1910 fanns det därför ett tydligt komplementärt förhållande mellan de två organisationerna. GIF hade en attraktiv idrottsplats men ingen aktiv idrottsverksamhet, medan IFK hade ett framstående fotbollslag och framgångsrika friidrottare men ingen egen idrottsplats. För Göteborgskamraterna var möjligheten att få tillgång till en egen permanent idrottsplats en avgörande faktor. Detta var inte bara en praktisk fråga utan hade också identifierats som en kritisk komponent för klubbens framtida tillväxt och framgång - ett resonemang vi är minst sagt bekanta med även i nutidens arenadiskussion.

Under de efterföljande månaderna fortsatte förhandlingar och möten med varierande grad av intensitet och optimism. Vid ett särskilt sammanträde den 26 oktober 1910, gav IFK:s medlemmar sin styrelse "full handlingsfrihet" att förhandla om en fusion. Man såg framför sig en sammanslagning som skulle stärka båda organisationernas positioner i den lokala och nationella idrottsvärlden, där GIF skulle dra nytta av IFK:s etablerade fotbollslag och dess supporterskara, medan IFK potentiellt kunde få tillgång till GIF:s infrastruktur och ekonomiska resurser.


Denna diskussion tog fart i offentligheten när Dagens Nyheter den 5 november rapporterade att en överenskommelse om sammanslagning hade nåtts och skulle träda i kraft med omedelbar verkan: "Den nu beslutade sammanslagningen kommer antagligen att träda i kraft omedelbart och är för idrottslivet i Göteborg synnerligen lycklig", en formulering som onekligen speglade en positiv syn på hur de två skulle komplettera varandra.

Trots denna positiva framställning i media mötte planerna snart kritiska hinder. Centrala frågor kring bevarandet av IFK:s namn och identitet inom en större GIF-struktur visade sig vara problematiska. Förhandlingarna stötte på motstånd från Kamratkretsarnas centralorganisation, som var ovilliga att godkänna en modell där IFK skulle förbli en självständig enhet under GIF:s administrativa paraply. Detta motstånd kulminerade i ett avgörande möte den 6 november, där förslaget om sammanslagning avslogs av en enhällig centralstyrelse, en utveckling rapporterades detaljerat i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ett par dagar senare.

Hur diskussionerna gick när IFK Göteborgs ledning tog emot Centralföreningens beslut är inte kända, och om man alls öppnade för att överge "IFK" eller inte förtäljer inte historien. Vad vi vet är att trots de betydande fördelarna som en egen idrottsplats skulle innebära, var viljan att bevara klubbens självständighet och identitet stark. Denna beslutsamhet ledde till att dörren till en sammanslagning stängdes omgående.

Omedelbart efter att centralstyrelsens avslag blivit känt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning förnekade IFK alla rapporter om en sammanslagning. "Göteborgskamraterna dementera nu även uppgiften om att de ingått till sin centralstyrelse med anhållan om en sammanslagning med G. I. F.," stod att läsa i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning dagen efter att nyheten om avslaget briserat. Denna snabba omvändning markerade slutet på förhandlingarna och kom i förlängningen att säkerställa Blåvitts framtida identitet. De strandade förhandlingarna ledde istället till att IFK Göteborg 1910 började hyra Idrottsplatsen på heltid, vilket sedermera formaliserades i ett långsiktigt kontrakt.

Även om sammanslagningen mellan IFK Göteborg och Göteborgs IF aldrig blev verklighet, visar historien hur nära de två faktiskt var att enas. Protokollen från mötena, den positiva mediabevakningen och det faktum att styrelsen gavs full handlingsfrihet för att förhandla och besluta om samgående, indikerar på att avsikterna var seriösa och möjligheterna verkliga. Trots det slutliga avslaget från Centralföreningen på den föreslagna sammanslagningsformen, kastar denna historiska händelse ljus över en period där IFK Göteborg och Göteborgs IF nästan blev en gemensam kraft inom svensk fotboll. Men det var Blåvitts beslutsamhet att bevara sin identitet som till slut satte stopp för fusionen och formade klubbens framtid på ett helt annat sätt

Läs mer

Derbykollen: GAIS (eller: Allt du inte behöver veta om våra lokalrivaler)
Du kunde ha hållit på Göteborgs IF
Varför kallas IFK Göteborg för Änglarna?
Fri lejd för Valter Lidén
Match 5000
Den ryske undersåten
Danskdödaren
Den okände grundaren
Kuppmakaren Carl Ekman
Blåvitts första tränare dog i Förintelsen
Den förste supportern
Blåvite Ove blev förste svensk i NFL
Den blåvite backhopparen
Dubble SM-guldvinnaren och slagskämpen som tog bandyn till Värmland
I begynnelsen var Säwa
Timmar från Allsvenskan
Alstams död chockade Kamraterna
Kairo och pingvinerna
Olycksfågeln Erik Hjelm
Fäder och söner
Utespelare som stått i mål för IFK Göteborg
Blåvita bröder