Ernst Andersson

Ernst Andersson föddes 26 mars 1909 i Göteborg och debuterade i IFK Göteborg säsongen 1927/28. Andersson ingick i IFK Göteborgs ungdomsverksamhet före debuten i A-laget och räknas av föreningen som en egen produkt. Han gjorde sin tävlingsdebut i en ålder av 19 år, 5 månader och 14 dagar den 9 september 1928 mot Landskrona BoIS i Allsvenskan, en match som slutade 4–1.

Han tillbringade sexton säsonger i IFK Göteborgs A-lag och gjorde 469 A-lagsmatcher och 14 mål. Av dessa gjordes 275 matcher i Allsvenskan, där han gjorde 3 mål. Eftersom han gjort minst 200 matcher och genom sina insatser varit med och format IFK Göteborgs historia räknas han som en legendar i föreningen och har sitt namn ingraverat på Kamratstenen.

Andersson vann SM-guld med Blåvitt 1934-35 och 1941-42. Totalt representerade Andersson landslaget vid 29 tillfällen.

Ernst Andersson är med sina 469 matcher och två SM-guld på 16 säsonger en av föreningens största spelare genom tiderna. Han är på en delad sjätteplats vad gäller antal säsonger och var länge den som gjort flest matcher, men har sedan dess halkat ner till en åttondeplats. Som spelare hade han en imponerande teknik och blick för spelet som han framgångsrikt kombinerade med att själv jobba stenhårt för laget och även kräva detsamma från sina medspelare. Efter att Arsenal varit på en Skandinavienturné sommaren 1931 och mött Göteborgs stadslag där Ernst storspelat utnämnde dåtidens världsstjärna David Jack honom till Nordens bästa spelare, och en av de bästa halvbackar han någonsin sett.

Karriären kunde dock ha fått ett tidigt slut. Efter en helt misslyckad debut var den då 19-årige Ernst färdig med fotbollen då han inte kände att han höll på allsvensk nivå. Legendariske Blåvittpersonligheten Carl "Ceve" Linde fick honom dock på bättre tankar med ett motivationssnack modell goddag yxskaft: "Kan du dämpa en boll? Kan du slå en passning? Kan du dribbla? Har du kondition för en hel match?". När Ernst svarat jakande på samtliga frågor kunde Ceve enkelt få tillbaka honom till omklädningsrummet för att snacka taktik inför nästa match - och många fler matcher blev det.

1929 blev han ordinarie i A-laget och 1930 debuterade han i landslaget. I IFK Göteborg blev han snart kapten, och när föreningen snöpligt hamnade i division II efter den misslyckade säsongen 1937/38 var han en av huvudanledningarna till att visiten i andradivisionen blev ettårig, något han uppmärksammades för i jubileumsskriften 1944. Ernst och lagkamraterna Fritz Berg och Arne Nyberg var uttagna till de Olympiska spelen i Berlin 1936, men vägrade åka med då de inte ville delta i Hitlers propagandaspel. Efter karriärens slut spelade han i många år för föreningens Oldboyslag och engagerade sig som styrelseledamot, lagledare och tränare.

Efter spelarkarriären har Andersson varit verksam i IFK Göteborg som huvudtränare 1941–1942 och suppleant 1945–1947 och 1951–1952.

Som huvudtränare ansvarade Andersson för 54 registrerade matcher: 28 vinster, 14 oavgjorda och 12 förluster, med målskillnaden 142–82.

Andersson avled den 9 oktober 1989, 80 år gammal.