Arvid Fagrell

Arvid Fagrell föddes 10 augusti 1888 i Ulricehamn och debuterade i IFK Göteborg säsongen 1904. Han gjorde sin tävlingsdebut i en ålder av 17 år, 0 månader och 3 dagar den 13 augusti 1905 mot IFK Köping i Kamratmästerskapet, en match som slutade 2–5.

Han tillbringade elva säsonger i IFK Göteborgs A-lag och gjorde 104 A-lagsmatcher och 65 mål.

Fagrell vann SM-guld med Blåvitt 1908 och 1910. Totalt representerade Fagrell landslaget vid 2 tillfällen.

För säsonger före 1922 är uppgifterna om deltagande inte alltid fullständigt bevarade. Totalt antal matcher och mål för den perioden ska därför ses som kända uppgifter och bästa möjliga sammanställning.

Arvid “Dompan” Fagrell gjorde sig snabbt känd för sin finkänsliga teknik och sina stenhårda skott - egenskaper som gav honom 65 mål på 103 A-lagsmatcher och bidrog till SM-gulden 1908 och 1910. Hans spel ledde också till uttagning till OS i London 1908, där han deltog i en match, samt två landskamper för Sverige. Fagrells spelstil beskrevs ofta som kompromisslös, med krokben och andra tuffa metoder som gjort honom till en av sin tids mest omtalade offensiva spelare.

Säsongen 1907 vägrade Fagrell - liksom flera lagkamrater - att spela i ett kombinerat Göteborgslag mot Örgryte IS och diskvalificerades av distriktet. När Svenska Fotbollsförbundet upphävde beslutet med motiveringen att regelverket inte krävde deltagande i distriktsmatcher, tändes en låga i rivaliteten mellan klubbarna som skulle brinna länge.

Efter avslutad utbildning 1908 började han som bokhållare vid Liljedahls glasbruk i Värmland, men behöll sin plats i IFK Göteborg genom att pendla hem på helgerna. De landhockeyklubbor han tog med sig från London brukades flitigt för de allra första försöken att spela bandy i Värmland, och bidrog därmed till att sprida sporten utanför Göteborg.

Fagrell fortsatte sin idrottsliga karriär som lovande tennisspelare och anlitad fotbollsdomare efter spelartiden. Efter några år i Tyskland, där han träffade sin blivande hustru Nadeschda Timm, återvände han 1915 till Sverige och bytte klubb till Örgryte IS, där han debuterade i SM-kvartsfinalen mot Westermalm samma år - men han vägrade konsekvent att spela mot sitt IFK Göteborg under resten av sin fotbollskarriär.

Efter spelarkarriären var Fagrell verksam i IFK Göteborg som vice sekreterare 1909 och 1918.

Fagrell avled den 6 december 1932, 44 år gammal.