Valdus Lund

Manne Valdus Lund föddes 4 april 1895 i Göteborg och debuterade i IFK Göteborg säsongen 1912. Lund ingick i IFK Göteborgs ungdomsverksamhet före debuten i A-laget och räknas av föreningen som en egen produkt. Han gjorde sin tävlingsdebut i en ålder av 17 år, 4 månader och 0 dagar den 4 augusti 1912 mot IFK Karlstad i Svenska mästerskapet, kval, en match som slutade 10–1.

Han tillbringade sexton säsonger i IFK Göteborgs A-lag och gjorde 341 A-lagsmatcher och 4 mål. Av dessa gjordes 46 matcher i Allsvenskan. Eftersom han gjort minst 200 matcher och genom sina insatser varit med och format IFK Göteborgs historia räknas han som en legendar i föreningen och har sitt namn ingraverat på Kamratstenen.

Lund vann SM-guld med Blåvitt 1918. Totalt representerade Lund landslaget vid 29 tillfällen.

För säsonger före 1922 är uppgifterna om deltagande inte alltid fullständigt bevarade. Totalt antal matcher och mål för den perioden ska därför ses som kända uppgifter och bästa möjliga sammanställning.

Valdus Lund ingick i det på den tiden uppmärksammade juniorlaget Hermes 1910, innan han 1911/12 inledde sin långvariga karriär i IFK Göteborg. Redan hösten 1912 tog han en ordinarie högerbacksplats, och han släppte sen inte den ifrån sig på 16 säsonger. Under flertalet år bildade han och Henning Svensson ett ganska udda backpar, där den långe Svensson och den korte men snabbe Lund kompletterade varandra utmärkt och länge ansågs vara Sveriges bästa backpar, både i IFK Göteborg och i landslaget. Duon kallades "Fyrtornet och släpvagnen" (efter dåtidens mycket berömda komikerpar Carl Schenstrøm och Harald Madsen), och det var Valdus som var släpvagnen i det sammanhanget. Han gjorde sin landslagsdebut den 6:e juni 1915 mot Danmark, och i landslagssammanhang kallades han ofta "Danskdödaren" sedan han och hans hårda speltid varit intrumental i Sveriges första seger över grannlandet 1922.

Ursprungligen var det storebror Erik Lund som kallades "Gobben", men efter ganska kort tid "ärvde" Valdus smeknamnet. Efter säsongen 1925/26 lämnade han Kamraterna för spel i IFK Uddevalla , men gästspelet blev kort. Redan säsongen därpå var han tillbaka i IFK Göteborg, men då i B-laget, med endast ett par ytterligare inhopp i representationslaget. Efter karriärens slut spelade han under många år i föreningens Oldboyslag. Vid sin död hyllades han av en samlad journalistkår som en av Göteborgs och Sveriges mest legendariska fotbollsspelare någonsin och ansågs fortfarande på 60-talet ha varit en av de främsta försvararna som representerat Sverige.

Efter spelarkarriären har Lund varit verksam i IFK Göteborg som suppleant 1924 och adjungerad ledamot 1925–1926.

Lund avled den 9 maj 1962, 67 år gammal.