Valdus Lund

Manne Valdus Lund föddes torsdagen den 4 april 1895 i Göteborg och debuterade i IFK Göteborg säsongen 1912. Lund ingick i IFK Göteborgs ungdomsverksamhet innan debuten i A-laget, och räknas således av föreningen som en egen produkt. Han gjorde sin tävlingsdebut i en ålder av 17 år, 4 månader och 0 dagar den 4:e augusti 1912 mot IFK Karlstad i en match i Svenska mästerskapet, kval som slutade 10–1. Alla matcher som Valdus Lund deltagit i finns på ifkdb.se.

Han tillbringade sexton säsonger i IFK Göteborgs A-lag och under sin karriär gjorde han 341 A-lagsmatcher och 4 mål. Av dessa 341 A-lagsmatcher har 46 gjorts i Allsvenskan. Eftersom han gjort fler än 200 matcher, och genom sina insatser varit med och format IFK Göteborgs stolta historia, räknas han som en legendar i föreningen och har därför fått sitt namn ingraverat på Kamratstenen uppe vid Kamratgården. Valdus Lund blev den 79:e spelaren i ordningen att representera föreningens A-lag, räknat utifrån sin debut.

Valdus Lund är med sina 46 Allsvenska matcher nummer 193 på listan över de med flest Allsvenska matcher för IFK Göteborg. Lund vann SM-guld med Blåvitt 1918. Totalt har Lund representerat landslaget vid 29 tillfällen. Han är bror med Erik Lund och Harald Lund. Han är till dags dato innehavare av det individuella klubbrekordet Flest matcher på Idrætsparken (12).

Valdus Lund ingick i det på den tiden uppmärksammade juniorlaget Hermes 1910, innan han 1911/12 inledde sin långvariga karriär i IFK Göteborg. Redan hösten 1912 tog han en ordinarie högerbacksplats, och han släppte sen inte den ifrån sig på 16 säsonger. Under flertalet år bildade han och Henning Svensson ett ganska udda backpar, där den långe Svensson och den korte men snabbe Lund kompletterade varandra utmärkt och länge ansågs vara Sveriges bästa backpar, både i IFK Göteborg och i landslaget. Duon kallades "Fyrtornet och släpvagnen" (efter dåtidens mycket berömda komikerpar Carl Schenstrøm och Harald Madsen), och det var Valdus som var släpvagnen i det sammanhanget. Han gjorde sin landslagsdebut den 6:e juni 1915 mot Danmark, och i landslagssammanhang kallades han ofta "Danskdödaren" sedan han och hans hårda speltid varit intrumental i Sveriges första seger över grannlandet 1922.

Ursprungligen var det storebror Erik Lund som kallades "Gobben", men efter ganska kort tid "ärvde" Valdus smeknamnet. Efter säsongen 1925/26 lämnade han Kamraterna för spel i IFK Uddevalla , men gästspelet blev kort. Redan säsongen därpå var han tillbaka i IFK Göteborg, men då i B-laget, med endast ett par ytterligare inhopp i representationslaget. Efter karriärens slut spelade han under många år i föreningens Oldboyslag. Vid sin död hyllades han av en samlad journalistkår som en av Göteborgs och Sveriges mest legendariska fotbollsspelare någonsin och ansågs fortfarande på 60-talet ha varit en av de främsta försvararna som representerat Sverige.

Lund avled 1962, 67 år gammal. För säsonger före 1922 är uppgifterna om deltagande inte alltid fullständigt bevarade. Totalt antal matcher och mål för den perioden ska därför ses som kända uppgifter och bästa möjliga sammanställning. Från och med 1922 är spelarnas totala matchantal komplett.