Thorsteinn Ólafsson

Þorsteinn Ólafsson föddes torsdagen den 15 mars 1951 i Keflavík, Island och debuterade i IFK Göteborg säsongen 1980, en debutsäsong han delar med Stig Fredriksson. Han blev i och med detta den första:e spelaren från Island att representera IFK Göteborg. Han gjorde sin tävlingsdebut i en ålder av 28 år, 11 månader och 19 dagar den 5:e mars 1980 mot Arsenal FC i en match i Cupvinnarcupen som slutade 1–5. Alla matcher som Thorsteinn Ólafsson deltagit i finns på ifkdb.se.

Han tillbringade två säsonger i IFK Göteborgs A-lag och under sin karriär gjorde han 49 A-lagsmatcher. Av dessa 49 A-lagsmatcher har 25 gjorts i Allsvenskan, och i 11 av dessa 25 allsvenska matcher höll han nollan. Thorsteinn Ólafsson blev den 586:e spelaren i ordningen att representera föreningens A-lag, räknat utifrån sin debut.

Thorsteinn Ólafsson är med sina 25 Allsvenska matcher nummer 283 på listan över de med flest Allsvenska matcher för IFK Göteborg. Totalt har Ólafsson representerat Islands landslag vid 16 tillfällen. Ólafsson hade redan en meriterad bakgrund när han kom till Göteborg. Med Keflavík hade han vunnit det isländska mästerskapet tre gånger och cupen en gång, och under sina år i Sverige kombinerade han fotbollen med kemistudier i Lund och arbete vid läkemedelsföretaget AB Hässle. IFK Göteborg värvade honom från Keflavík inför 1980, sedan Bengt-Åke Karlssons benbrott hade gjort målvaktsfrågan akut. Den storväxte islänningen beskrevs som en lugn och erfaren målvakt, van vid internationellt motstånd från både klubb- och landslagsfotboll.

Inledningen blev ändå ovanligt krävande. Hans första tävlingsmatcher kom mitt under Blåvitts förberedelser inför kvartsfinalen i Cupvinnarcupen mot Arsenal, och efter förlusterna mot Cardiff City och Arsenal riktades betydande uppmärksamhet mot den nye målvakten. Ólafsson själv framhöll att samarbetet med försvaret behövde tid och att han inte tänkte låta de första resultaten prägla fortsättningen. I returen mot Arsenal på ett vinterkallt Ullevi höll han nollan, en insats som bidrog till att lugna diskussionen kring värvningen.

Under den allsvenska säsongen etablerade han sig därefter som förstaval. Hans målvaktsspel byggde mindre på spektakulära ingripanden än på räckvidd, placeringsförmåga och ett stabilt arbete i straffområdet. Hösten innehöll också en tung europacupkväll mot Twente, men sett över året var han en del av det lag som slutade trea i Allsvenskan och fortsatte föreningens utveckling under Sven-Göran Eriksson.

Karriären i Blåvitt fick ett abrupt slut den följande säsongen. I en B-lagsmatch mot Grebbestad, bara dagar efter att IFK Göteborg värvat in Thomas Wernersson för att öka konkurrensen, kolliderade Ólafsson med en motspelare när han rusade ut för att avvärja ett anfall och bröt vänsterbenet på två ställen. Skadan krävde operation och satte punkt för hans spel på svensk elitnivå. Han återvände senare till Island, där han fortsatte inom fotbollen som spelare och tränare i flera föreningar. Vid sidan av idrotten arbetade han som kemist och blev efter sin yngsta dotters leukemidiagnos en av grundarna av en isländsk stödförening för cancersjuka barn, där han också blev den första ordföranden och verkställande direktören.

Ólafsson avled 2026, 75 år gammal.