Blåvitts första tränare dog i Förintelsen
Sándor Bródy i Ferencváros, ca 1913.

Blåvitts första tränare dog i Förintelsen

Biografi Fram tills 1921 sköttes träningen i IFK Göteborgs lag av personer ur ledningen, diverse lagledare, eller av spelarna själva. Det sistnämnda var mer vanligt i de lägre reservlagen där lagkaptenerna hade en stor roll och mycket ansvar. 1921 lade man dock om kursen och en starkt bidragande faktor var det faktum att föreningen detta år kunde stoltsera med hela sjutton lag, som alla behövde en ledare som helt kunde ägna sig åt deras utveckling, något som hade blivit en omöjlighet för ledningen att lösa på egen hand.

Jens Hallberg

2020-08-29 09:00

När frågan togs upp tvekade inte styrelsen utan man bestämde sig för att anställa en yrkestränare och valet föll på ungraren Sándor Bródy, som i Sverige kom att bli kallad Alex Bródy. Han hade en fin meritlista med 17 insatser för sitt land som spelare, vilket var en respektingivande siffra i en tid där det spelades ganska få landslagsmatcher och där spelarmaterialet var mycket spretigare än idag då man fick förhålla sig till att alla inte kunde komma loss från sina jobb. Man gick också på Carl Lindes inrådan efter den resa till Ungern han företagit och imponerats av den fotboll han fick uppleva där.

Bródy föddes i den lilla byn Sekule (Székelyfalva) den sextonde maj 1884 i vad som på den tiden var Österrike-Ungern, och idag Slovakien. Hans föräldrar, Moritz och Mina, kunde antagligen tidigt se att han intresserade sig mycket för fotboll, och den unge Sándor fick börja spela fotboll organiserat med ett ungdomslag som hette Pannonia i Budapests nionde distrikt. Några år senare, i oktober år 1901, fick en lagkamrat från det laget syn på honom och föreslog att han skulle komma och spela för Ferencvaros fjärdelag. Bródy nappade på idén och redan nästkommande söndag gick han ut på planen i Ferencvaros färger och spelade, som han själv uttryckte det, "så bra som gud tillät", vilket gjorde att lagledaren tog av honom i halvtid och skickade iväg honom för att istället representera tredjelaget samma dag. Redan veckan därpå tillhörde han A-laget, och en tid senare, när lagkamraten József Berán plötsligt dog 1905, tog han över hans roll som lagkapten - en funktion han även fick i Ungerns landslag. Därefter rullade det på ordentligt för Bródy och åren fram tills krigsutbrottet 1914 kunde han lägga beslag på inte mindre än åtta ungerska mästerskap och gjorde totalt 307 matcher för ”Fradi”.

Till det yttre var han relativt kort, inte mer än 168 centimeter lång, hade en aning utstående öron och ett hårfäste som för var dag kröp lite längre bakåt – men han var också muskulös, outtröttlig, begåvad med en kampvilja utöver det vanliga och kunde avgöra matcher med sitt enastående huvudspel. Som centerhalvback hjälpte han också till i anfallen med långa, precisa och vältajmade crossbollar och hans namn är än idag lika välkänt i Ferencváros -kretsar som Bebben eller Fölet är i de blåvita. I Ferencváros pratar man mycket om hjärta, ”Fradi-hjärtat”, och länge var det Bródy, lagets kapten, som personifierade Ferencváros hjärta.

Sándor Bródys födelsejournal.
Sándor Bródys födelsejournal.

Första världskrigets utbrott innebar dock ett abrupt avbrott i Bródys karriär. Han kallades in till militärtjänstgöring för Österrike-Ungern, men i mars 1915 tillfångatogs han av ryssarna i den polska staden Przemysl och tillbringade resten av kriget i det ryska fånglägret Berezovka vid floden Ob i Sibirien. I lägret respekterade man huvudsakligen de lagar och regler som gällde för krigsfångar och Bródy kunde göra det bästa av tiden i fångenskap - han lärde sig till exempel både ryska och engelska, och fick till och med regelbundet spela fotboll. I lägret spelade han för den 5:e bataljonen, tusentals kilometer från sin hemstad, och deltog även i (högst inofficiella) landskamper mot krigsfångar från andra länder. När han släpptes fri efter kriget, den 12:e juli 1920, återvände han - 36 år gammal - till Ungern och Ferencváros. Efter en del uppbyggnadsträning gjorde han sen comeback som spelare den 8:e december 1920 - och tog samtidigt upp stafettpinnen som ungdomstränare för en ny generation. På våren 1921 begav sig Göteborgsalliansen med kombinerat Göteborgslag till Ungern, och mötte där MTK Budapest FC, Újpest FC – och Ferencváros TC. Här fick Kamraterna upp ögonen för Ferencváros halvback, den välmeriterade Bródy som bar på stora tränarambitioner, och erbjöd honom jobbet som tränare för IFK Göteborg.

Ett drygt halvår tidigare, sommaren 1920, hade Blåvitt-legendaren Carl "Ceve" Linde rest till Ungern och besökt MTK Budapest FC. Här hade han imponerats av ungrarnas kvicka kortpassningsspel, och även om han kanske inte stötte på Bródy i samband med den resan, så är det rimligt att anta att det var här idén föddes om att en ungersk tränare vore något för IFK Göteborg. När han så återvände till Ungern som Kamraternas representant i Göteborgsalliansen nästkommande vår med ett styrelsebeslut om att anställa en professionell tränare på fickan, var det sannolikt han som förhandlade med Bródy från Kamraternas sida. Budet från IFK Göteborg var dock inte det enda Bródy hade att ta ställning till, han hade erbjudanden från lag i både Italien och Tyskland där ett flertal var intresserade av hans tjänster, men i slutändan föll valet på IFK Göteborg, som erbjöd honom en månadslön på 500 kronor. Kontraktet skrevs på sex månader, med en klausul om en förlängning på ett år om alla parter var nöjda. Bródy var mycket nöjd med villkoren och utöver utmaningen såg han stora möjligheter, han tänkte lära sig svenska och efter ett par år återvända till Ungern som representant för någon svensk fabrik och starta upp sin egen verksamhet. Skulle avtalet inte förlängas hade han en färdig plan för att istället kunna acceptera något av de andra erbjudandena.

Fånglägret Bródy satt i mellan mars 1915 och juli 1920.
Fånglägret Bródy satt i mellan mars 1915 och juli 1920.

Den 26 juli 1921 kom så Bródy till Göteborg och fick ett fint mottagande av föreningens spelare på Gamla Ullevi. I dagstidningen Göteborgs Dagblad beskrevs han som ”en av kontinentens allra främsta fotbollsexperter” och i Göteborg blev han omgående ansvarig för föreningens 17 lag - men med huvudfokus på A-laget. Tämligen omgående känner sig föreningen mycket nöjda med sin rekrytering. Bródy har, enligt medlemstidningen Göteborgs-Kamraten, den ”storinternationelle spelarens långa erfarenhet och djupa insikter, den professionella tränarens insikter i yrkets alla hemligheter och en entusiasm för sin uppgift, som verkar smittande”. Man imponeras också över den energi den nu 37-årige Sándor Bródy är uppfylld av, och att han är så sympatisk i sitt sätt och uppträdande. ”Han har förstått att på samma gång skaffa sig respekt och popularitet bland spelarna” skriver man, och fortsatte: ”Våra fotbollsspelares utbildning ligger i goda händer”.

Resultatmässigt upplever man från föreningens sida att Sándor står för en påtaglig förbättring. Laget hade börjat knackigt på våren, men under Bródys ledning arbetade man sig så småningom upp tillbaka till sin gamla slagkraft med glimtar av den stil som gett tre SM-guld. Trots en fin spurt blev det ingen bättre placering i Svenska serien än femma, och man åkte omgående ur Svenska mästerskapet. Distriktsmästerskapet tog man dock hand om genom seger mot Fässberg i finalen. På sensommaren kom dessutom MTK, då ansett som Europas bästa lag, till Sverige för att vara med i GT:s Fotbollsvecka, en miniturnering IFK Göteborg vann efter seger mot ungerska mästarna i finalen. Efter att GAIS besegrats med 2-1 den 9:e oktober 1921, i en av årets sista matcher, fick Bródy goda omdömen i pressen, och det poängterades att han måste ha jobbat även med reservspelarna, för trots att det fanns gott om sådana i denna match som gick av stapeln samtidigt som Murren och Hjelm var med landslaget och mötte Danmark, så spelade IFK Göteborg i ”storstilat med läckra passningar och ypperligt samspel”. Den 22:e november beslutade man på ett styrelsemöte att förlänga Bródys kontrakt över hela 1922.

Han ägnade av förklarliga skäl mest uppmärksamhet och tid åt föreningens A-lag, men genom en serie artiklar i medlemstidningen Göteborgs-Kamraten nådde han ut även till ”smålagen” och motionärerna med sin tankar och idéer om det gröna fältets schack. Där uppmanade han bland annat till hård vinterträning för att man inte skulle behöva börja om med konditionen varje vår, och uppmuntrade spelarna till att träna upp sina vänsterfötter och inte lägga all tid på skott med högern som redan var av tillräckligt bra kvalitet: ”Det är ytterst få som vid träningen skjuta med vänster fot och detta är ju så mycket egendomligare, som just vänsterbenet behöver mest övning”. Här lyfte han också fram de detaljer som säkerligen lockat Ceve när han imponerades av den ungerska fotbollen, som att innrar och yttrar behöver växelspela, och att båda därmed behöver vara skickliga på att skjuta och dribbla, men framförallt lyfte han fram spelförståelse: ”Det är tydligt, att ett lags styrka till stor del ligger i den förståelse den ena spelaren har för den andre […], kännedomen om varandras spelsätt och de krav som spelet ställer på de olika platserna. Ju mer en spelare prövat på olika platser i laget, desto värdefullare är han i regel”.

Arvet efter Bródys tränargärning levde kvar i IFK Göteborg i många år - och i viss mån ända till våra dagar. Han var inte bara den första professionella tränaren i föreningen, utan han personifierade också en kursomläggning som innebar en mer professionell och seriös träning, vilket man i förlängningen kan argumentera för är en av anledningarna till att det idag är IFK Göteborg som är Göteborgs självklara lag, och till exempel inte Gårda eller mölndalsbaserade Fässbergs IF som också nådde viss framgång under denna tidsperiod. Med sin typiskt ungerska spelfilosofi, den som genom ett flertal samtida tränare på många sätt format även dagens fotboll, lade han också grunden för den passningsorienterade fotboll som IFK Göteborg kom att bli kända för.

På ”propagandaturné” genom Sverige 1922 (Stockholm - Gävle - Sandviken - Västerås - Köping - Örebro - Karlskoga).
På ”propagandaturné” genom Sverige 1922 (Stockholm - Gävle - Sandviken - Västerås - Köping - Örebro - Karlskoga).

Året därpå ledde Bródy laget i hela 45 matcher, vilket var fler än något tidigare år. Av dessa förlorades endast 6 matcher, men trots det blev det till allas besvikelse respass ur SM redan i första omgången. På titelkontot kunde Bródy dock skriva upp Kamratmästerskapet, efter seger mot Eskilstunakamraterna i finalen. Även detta år matchade IFK Göteborg mot ungerskt motstånd i form av Újpest (3-2) och Ferencvaros (0-1). Matchen mot Újpest var den åttonde för säsongen, och i dagstidningarna noterade man att Bródys filosofi om att träna hårt även vintertid gett omedelbart resultat då man gjort kolossala framsteg och redan befann sig i en sådan storform att man vunnit åtta raka matcher. Säsongen som följde blev dock allt annat än lyckad. Murren emigrerade till USA, och följdes kort därpå av Levin – och Moje Sandberg flyttade till Uddevalla. Svårt brandskattade av dessa spelarförluster fick Bródy experimentera med olika reservspelare att fylla luckorna med, och det var först på hösten som spelet började sitta igen. I SM vann man kvalomgången, men valde sen i likhet med Gais och Öis att hoppa av tävlingen med anledning av en kontrovers mellan Alliansen och Fotbollsförbundet sedan förbundet först ännu en gång lottat Gais som motståndare i första omgången, och därefter vägrat flytta matchdagen som krockade med en tidigare planlagd miniturnering med utländsk motstånd Alliansen redan tagit utgifterna för. Bródy hade vid det här laget börjat plågas av hemlängtan till Ungern, och i slutet av året när kontraktet gick ut, och efter två och ett halvt år i Sverige, återvände han till sitt hemland.

De närmaste åren därefter jobbade han nära A-laget i Ferencváros, och 1937 gjorde han comeback som huvudtränare sedan Zoltán Blum avgått. Under Bródys ledning presterade Ferencváros riktigt fin fotboll, och laget vann sina två första matcher överlägset med 8-1 och 10-0. Så plötsligt en dag dök han inte upp på träningen. Ledningen i Ferencváros nåddes snart av beskedet att han fått influensa, men det visade sig vara mycket mer allvarligt än så. Bródy hade drabbats av en hjärtattack och var i behov av långvarig läkarhjälp. Återkomsten som huvudtränare var därmed över nästan innan den börjat, och han drog sig tillbaka från fotbollen och ersattes i Ferencváros av den förre landslagsspelaren József Sándor.

Vad som hände därefter med Sándor Bródy är idag ett pussel som inte låter sig läggas fullt ut, även om många av bitarna finns tillgängliga. 1939 bröt andra världskriget ut, och anti-judiska lagar begränsade Bródy enormt, oavsett om han återhämtade sig fullt ut från sin hjärtattack eller inte. Han, som en gång varit Ferencváros hjärta, var nu av lagen förbjuden att vara en del av idrotten. Den 19:e mars 1944 inleddes den tyska ockupationen av Ungern, och den relativa fristad som landet dittills varit för de ungerska judarna upphörde över en natt. När kriget var är över hade cirka 550 000 av Ungerns 825 000 judar förintats. Det finns idag inga uppgifter som visar exakt hur Sándor Bródy dog, men flera av varandra oberoende källor pekar alla på samma sak - den 19:e april 1944, inte långt före sin 60-årsdag och en månad efter den tyska ockupationen, dog han i förintelsen, mördad av nazisterna.

Läs mer

Fäder och söner
Blåvitts första tränare dog i Förintelsen
Den förste supportern
Blåvite Ove blev förste svensk i NFL
Den blåvite backhopparen
Dubble SM-guldvinnaren och slagskämpen som tog bandyn till Värmland
I begynnelsen var Säwa
Timmar från Allsvenskan
Alstams död chockade Kamraterna
Kairo och pingvinerna
Olycksfågeln Erik Hjelm
Utespelare som stått i mål för IFK Göteborg
Blåvita bröder