Alstams död chockade Kamraterna
Förstasidan till sista numret av Göteborgs-kamraten 1919.

Alstams död chockade Kamraterna

Biografi Som målvakt vet vi inte särskilt mycket om Erik Alstam. Han var med och vann SM 1910, men det finns bara belägg för att han var med i tre matcher, även om det är sannolikt fler än så. Istället är det Alstams insatser efter den aktiva karriären som ger honom en framskjuten plats i den blåvita historien.

Jens Hallberg

2020-04-26 09:00

Erik Alstams (1889-1919) sportsliga meriter med IFK Göteborg är få men imponerande. Innan tiden i IFK Göteborg spelade han först för Göteborgs FF, som kan ha varit Sveriges första farmarklubb. I en tid innan reservlag var påtänkta grundade Örgryte GFF för att kunna sysselsätta fler fotbollsspelare, vilket fick följden att så fort någon spelare av rang dök upp i GFF hamnade han snart i Örgryte, vilket var vad som hände Alstam. 1910 ”gästspelade” han dock för Kamraterna och var en mycket stabil sista utpost i det lag som tog hem SM-guldet 1910. Detta år står han noterad för 3 matcher i statistiken, samtliga tre i svenska mästerskapet där han i finalen håller nollan när IFK Göteborg besegrar Djurgården med 3-0.

SM-guldåret fick Erik Alstam även prova på landslaget och i september 1910 vaktade han målet i en bortamatch mot Norge och höll nollan. Varför karriären tar slut där framgår inte, men klart är att han 1914 väljs in som sekreterare i föreningen, en roll i som i stort sett innebär att han får ett finger med i varje del av verksamheten, och att ett stort ansvar ligger på hans axlar. Utöver sina många ansvarsområden i IFK Göteborg sysselsätter sig Alstam med en lång rad uppdrag, varav det som domare antagligen är det mest uppmärksammade, och i den kapaciteten dömde han bland annat de fyra första landskamperna mellan Norge och Danmark, och var flitigt anlitad både inom lokalfotbollen och nationellt. Han ansågs ha varit en av Sveriges allra främsta fotbollsdomare med sitt lugn och behärskade ledning som främsta egenskap.

I nummer 9-10 av Göteborgskamraten som gavs ut i oktober 1919 presenteras en nybliven 30-åring på förstasidan. Samma 30-åring är även ansvarig utgivare, men har här fått gå med på att få stå i rampljuset om än bara för en stund. Textförfattaren "H.J." målar upp en bild av en minst sagt flitig person fylld av ansvar inom föreningen och i fotbollen i stort, och konstaterar att "det var en lycklig dag för IFK när Erik Alstam för 6 år sedan tog åt sig det ansvarsfulla och betungande kallet att bli vår sekreterare, ty arbetsdugligare, förståndigare och bättre skickad för befattningen än han kan icke uppletas". Han radar även upp alla tunga uppdrag Alstam tagit på sig och kan inte förstå hur han hinner med allt och ändå gör ett så fantastiskt jobb.

Ingen kunde ana att de i nästa nummer skulle vara tvungna publicera hans dödsruna, även den på förstasidan. Efter Hugo Levins död var Göteborgsfotbollen i stort behov av idrottsledare, och från alla håll lades uppdrag på uppdrag på den skicklige Alstam. Att han var överarbetad och att det var en bidragande faktor i hans alldeles för tidiga död, rubricerad som nervfeber, kan man nog utgå från. Vid sin död var han sekreterare i Kamraterna, ordförande i Göteborgs Domarklubb, kassör i Göteborgs Fotbollförbund, sekreterare i Göteborgs Distrikts Idrottsförbund, styrelseledamot i Bowlingklubben samt medlem i en hel uppsjö kommittéer och utskott, t ex Fotbollförbundets domarkommitté och Riksidrottsförbundets stadgeändringskommitté. Dessutom skrev han för Göteborgs-Posten, och var lokal representant i Göteborg för AB Solventia. För IFK Göteborg var det ett oerhört hårt slag och det var kanske först när han gått bort som man insåg hur mycket han styrt upp föreningen. Hans död sköt även upp det föreningens planerade 15-årsfirande till januari 1920.

De långtgående konsekvenserna av Alstams död blev massiva. Utan hans organisationsförmåga och kanske för att han lämnade många stolar att fylla, tappade Kamraterna sitt momentum och gick in i en längre "dalgång" där de stora segrarna uteblev. Hela 1920-talet blev utan större framgångar, och även om man var ett stabilt topplag i Allsvenskan är 1920-talet det minst framgångsrika i IFK Göteborgs historia, helt utan mästerskapstitlar, och det skulle dröja ända till 1935 innan nästa SM-guld kunde bärgas. Naturligtvis fanns det flera anledningar till den dystra utvecklingen, men att Alstam inte längre drog i trådarna var en klart bidragande faktor.

Han begravdes onsdagen den 10 december 1919, kistan buren av kamrater från idrottsvärlden genom led bestående av medlemmar ur IFK Göteborg, Örgryte IS och GAIS under sina respektive fanor. Efter sig lämnade han fru och två små barn.

Läs mer

Den blåvite backhopparen
Dubble SM-guldvinnaren och slagskämpen som tog bandyn till Värmland
I begynnelsen var Säwa
Timmar från Allsvenskan
Alstams död chockade Kamraterna
Kairo och pingvinerna
Olycksfågeln Erik Hjelm
Utespelare som stått i mål för IFK Göteborg
Blåvita bröder